fredag 9 oktober 2020

BRÖSTCANCER I SLÄKTEN

Årets Rosa Band är nog det finaste på länge.
Det lilla hjärtat på längst ner älskar jag.
💞 Rosa Bandet 2020 💞

Nu är oktober här.
Rosa oktober.
Jag påminns än en gång hur den har drabbat vår släkt.
Min mamma, min lillasyster och min moster.
Vi har en aggressiv ärftlig gen som ingenting biter på.
87,5% risk att utveckla bröstcancer!!

Att jag gjort en förebyggande dubbel bröstoperation gör att jag känner mig lite säkrare på att få finnas kvar i livet utan att gå omkring och känna mig så orolig som innan jag gjorde min operation.

Min mamma drabbades då hon var 44 år.
Hon tog bort det drabbade bröstet samt alla lymfkörtlar i armhålan.
Idag är hon 75 år och hon mår bra.
Min lillasyster drabbades då hon var 32 år.
Hon tog bort det drabbade bröstet samt portvakten och de drabbade körtlarna i armhålan.
Efter 5 år och 1 månad av en hemsk bröstcancer orkade inte hennes lilla kropp med längre.
Min moster drabbades av bröstcancer då hon var 64 år. 
Hon gick bort nu i januari 5 år sen hon drabbades.
Hennes sjukdomsförlopp var precis likt min lillasysters och jag gick tillbaka i minnet och sörjde min lillasyster mer än förut.

Varför kommer det inte fram något som kan stoppa vår ärftliga bröstcancergen???
Hur många i vår släkt ska behöva drabbas och dö av bröstcancer??

Kom ihåg att känna på era bröst.
Ring direkt ni känner minsta knöl.


Var rädda om er!

Kramar Anni


söndag 5 januari 2020

NU HAR BRÖSTCANCERN TAGIT ÄNNU EN I MIN FAMILJ





Då jag ändrar datum i min fina änglakalender på fläkten funderar jag över datumet.

5 januari. Hmm, var det min farmor eller mormor som föddes då...
Just ja.
Min farmor skulle fylla 103 år idag.
Samma dag som en fd pojkvän till min bortgångna lillasyster.

Jag ringer upp min mammas sambo, då mammas mobil är trasig.
Säger hurtigt godmorgon och frågar hur allt är.
En tystnad följer.
Din mamma klarar nog inte av att prata just nu.
Ännu mer tystnad.
Din mamma har inte längre någon syster.
VA?? Jag bara skriker och börjar gråta hysteriskt.
Nu har den j-vla bröstcancern tagit min älskade moster.

Han frågar om det går bra att de kommer runt lunch, då mamma vill umgås med mig.

Vi förbereder räkmackor tills de kommer.

Jag får höra att min moster legat inne på onkologen i 14 dagar.
Då vi varit utomlands i 30 dagar har min mamma inte velat berätta något för mig.
Hon har även stålsatt sig för att inte säga något till min äldsta son, för att han inte skulle försäga sig.

Det är samma aggressiva bröstcancergen som tog livet av min lillasyster.
Jag är än en gång så glad att jag gjorde min förebyggande operation av båda mina tickande bomber.

Min farbror stannade på sjukhuset under hela tiden.
2 gånger åkte han hem för att hämta lite nya kläder till sig.
Var således borta 2 timmar 2 gånger.
Han fick te och smörgås till frukost och kvällsmat.
Någon enstaka gång fick han lunch, då någon inlagd inte åt sin tilldelade lunch.
Han väger lika lite som då han var 14 år.
Sorgen och oron gjorde att de båda förlorade mycket i vikt redan under hennes cancer.

Då min morbror sov och tillbringade all tid i min mosters rum fick han ta hand om henne.
Hon kräktes, han fick tvätta henne.
Även då hon halvsov och grön galla rann ut från munnen fick han ta hand om det.
Detta är inte humant!
Han ska inte vara någon resurs till personalen!!!

Flera gånger frågade min moster: Är du där?
Jag ligger här nere. Hans säng var mycket lägre än hennes så hon såg inte honom.
Om jag går så säger jag till dig, så klart.

Hon gick inte upp ur sängen på hela tiden.
Hennes syn var sämre så hon har provat ny styrka på glasögon, men det har inte hjälpt.
Då hon berättade att hon tar lite snedsteg bestämdes att de skulle röntga hjärnan redan på morgonen.
Allt skulle snabbas på.
Men inget svar kom.
Min morbror tröttnade och sa till en sköterska att han själv skulle gå upp till röntgen för att få svaret.
Han fick inte gå själv så sköterskan sa att jag följer med dig.
Just då kom meddelandet att svaret är klart.
En läkare kommer ner om 5 minuter.
Han var alltså tvungen att bli arg för att de skulle snabba på...
Läkaren kommer in till rummet.
Vänder sig till min moster där hon ligger i sjuksängen.
Du har en tumör i hjärnan. Den sitter inte bra till. Du har inte lång tid kvar att leva nu.
Sen går han ut.
Min moster stänger munnen.
Öppnar den inte på hela dagen.
Dagen efter säger hon; stäng av droppet.
Hon hade gett upp.
Dock började hon prata lite senare på dagen.
De löste lite korsord tillsammans. Ja, hon såg inget så han läste, hon svarade, han skrev.
Vad är det för dag idag frågade hon plötsligt. 
Soptunnan ska ju ut.
Redan fixat säger han. En granne hjälper oss.
Senare frågade hon om dagens namn igen.
Jag ska ju till optikern imorgon.
Vi avvaktar och ser om du kan åka, svarar han så hurtigt han kan.

Hon sov mest hela tiden.
Han sa om och om igen: Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Sa själv att han nästan tjatade sönder henne.
Älskar du mig frågade han.
Så klart jag gör, fick han till svar.
Ja, såklart älskade hon honom.
De skulle fira Guldbröllop i sommar.
Och nu den 29 januari skulle hon fylla 70 år.

Min morbror låg på sin säng. Ovanpå.
Han var så trött. Tänkte att det skulle vara så skönt att få krypa ner under lakanet. Få känna sig som i en riktig säng. Han har inte sovit mycket de sista 14 dagarna. Bara gråtit och haft koll på sin cancersjuka fru.
Sista kvällen skrek hon mycket.
Dödsångest?
Han tittar på klockan 04.

Senare kände han någon som klappade någon på armen.
Han tittar yrvaket upp.
Förstår direkt.
Det är slut.
Och han sov endast i 2 timmar.
Just då valde hon att ta sitt sista andetag.

Kanske kände hon att han äntligen fick ro.
Då passade hon på.

Saknad och älskad av oss alla.


fredag 2 november 2018

HATAR VÅR AGGRESIVA BC-GEN!!!!!

För nästan exakt 2 år sedan fick min moster besked att hon har bröstcancer.

Den 19 november opererade hon bort en tårtbit av bröstet.

Idag påbörjar hon en behandling med sprutor mot spridd cancer. Är så ledsen och kommer inte ens ihåg vad det är i sprutorna hon ska få.
Metastaser på skelett, i lungor...
Hon är så hårt drabbad och lider av andra åkommor som hon knappt återhämtat sig ifrån.
Och så nu detta.
Min älskade fina, goa glada moster. 
Jag HATAR bröstcancer.

Min mor har haft bröstcancer, lever idag och är 74 år.
Min lillasyster fick bröstcancer 32 år ung och levde tills hon var 37 år. 
Jag har gjort en dubbel preventiv mastektomi efter en ärftlighetsutredning i Uppsala där det uppdagades att vi har en aggressiv ärftlig bröstcancergen.
87,5% risk att utveckla bröstcancer.

Då vi fick beskedet pratade jag med min moster om att hon kanske borde kolla sig.
Men hon slog bara bort det.

Och när hon drabbades togs endast en tårtbit bort. 
Varför?? När vår aggressiva gen är ärftlig.
Varför tog de inte bort hela bröstet?
Eller ännu hellre båda?
För livet är värt mer än våra kvinnliga bröst. 

Nu är det som det är, och vi får ta tillvara på tiden vi har tillsammans.
Än så länge orkar hon inte prata. Hon bara grinar och grinar.
Min morbror berättar att de gråter, skrattar, gråter om vartannat.

Minnena från min lillasysters sista tid kommer upp och jag känner mig så tom.
Ingenting finns att göra.

Om nu dessa sprutor inte är bra för min moster måste hon få cellgift.
Hemska hemska gift!!!!! 

Hemma har hon ett rum med en skön fåtölj där hon kan sitta och titta ut genom fönstret och på fåglarna som samlas vid fågelbordet.

Här satt hon för 2 år sen också.
Ska jag behöva sitta så här varje november sa hon till sin man. 

Ja vad ska jag säga. Hon får mer än gärna sitta där och titta på sina fåglar.
Men hon får gärna göra det flera år till som frisk!!!


fredag 10 november 2017

PIGMENTERAD IGEN

Idag är dagen D för att få färg på mina vårtgårdar och bröstvårtor igen.
Åter väljer jag själv att lägga mig på britsen för att få nålar med färg instuckna!

Sedan första pigmenteringen har jag haft Malin, som varit ensam pigmenterare på plastken.

Så här ser ärr, vårtgårdar och bröstvårtor ut före pigmenteringen.




 Ärren från senaste operationen sitter under brösten och de är så fina att jag inte vill göra nåt åt dem.


Idag får jag en ny tjej, Linda, upplärd av Malin.
Hon har läst på min journal och frågar om färgen jag senast hade var bra. Det tror jag, så vi kör på samma igen.

Rummet är jättelitet!!
Ombyggnation på hela USÖ gör att undersökningsrummet vi brukar vara i är stängd för just denna behandling.
Så först gör hon ena sidan. Sen får jag ställa mig upp och hon vänder sängen så hon kan göra andra sidan. 
Vem har sagt att det ska vara smidigt!



En liten skål är placerad i en svart behållare där färgen ligger.
Pigmenteringsnålarna träs igenom en plastpåse för att allt ska vara sterilt.



Här står alla små färgburkar. 
Kommer inte ihåg om min färg heter nåt på 5... men det är den vanligaste färgen för vårtgårdar berättar hon.


Hon avslutar med att tvätta med sprit och sen smörja in de pigmenterade områdena med fett.
Som avslutning får jag en tejp som ser ut som nät, en kompress som sätts fast med en hudvänlig kirurgtejp. 



Jag får en återbesökstid om 20 dagar för ifyllnad av vårtgårdar och även för att pigmentera ärren som går över brösten. Det var detta som gjorde så ont sist. Som en skalpell som skar ner genom flera lager hud. HUH!!!! 



Nu på morgonen efter tatueringen drar jag av tejpen, och det gör ju så ont!!
Kompressen följer med.
Sen tar jag en tvättlapp, blöter och låter vattnet droppa ner och lösa upp det lilla torkade blod som bildats så att den innersta kompressen ska lossna.


Jag smörjer med Helosansalva morgon och kväll och masserar in den lite försiktigt. 

Nu är det 6 dagar sen jag gjorde min pigmentering.
Fortfarande är det lite ömt på de tatuerade områdena och lite av de torra partierna börjar lossna.
Jag fyser nåt enormt när  denna bild tas, det syns hur knottrig huden är.
Så fort på med bh och tjock tröja nu!



Den högra vårtgården tog betydligt längre på sig på att släppa den torra färgen.
Dag 16 försvann det sista då jag provade en ny bh. 
Jag funderade vad det var för mörkt inuti bh:n. Hmmm skämdes lite, men den torra flagan ramlade bort och ner på golvet i provhytten.
PUH!

30 november

Dags för pigmentering nr 2.
Även denna gång har jag förberett med en kofta för att slippa ligga och frysa på britsen.
Och även denna gång får vi ett pyttelitet rum så sängen får vridas efter halva tiden.

Ojojoj vad ont det gjör denna gång.
Speciellt på det vänstra, precis där ärret går över vårtgården.
Jag svettas och kan inte andas pga smärtan.
Så Linda får pausa några gånger.
Ett alternativ är att smörja på Emblasalva för att bedöva området. Men då går inte färgen in så djupt och jag måste komma tillbaka en gång till.
Så jag biter ihop och svettas lite till!
Då Linda är klar och jag ska resa mig upp blir jag snurrig och får lägga mig ner igen.
Väl uppe ser jag i spegeln att jag är illröd i ansiktet av all smärta.
På det högra bröstet blöder det lite precis vid vårtgården in mot mitten.
Ändå var det inte den sidan som gjorde ondast.

Kameran åker fram och brösten fotas för att läggas in i min journal.

Ärren tatueras inte längre enligt Malin. Det gjorde hon förra gången på mig.
Så Linda ska kolla upp det.

Jag tar på mig blusen och ska knäppa koftan.
Men det ömmar så. Får gå med uppknäppt kofta och jacka.
Tyvärr är det för kallt utomhus så jag går och lyfter jackan utåt för att den inte ska trycka mot de nypigmenterade områdena.

Nu sitter kompresser som skydd och sedan ska Helosan smörjas på - som vanligt efter tatuering och pigmentering.
Börjar kunna detta nu.

Hihi, kunde hon inte satt kompresserna åt samma håll ;)


Linda frågade om det vätskade mycket efter förra pigmenteringen.
Nej, det var bara torkat blod jag fick blöta upp för att få av dem.
Redan nu, 1,5 timme efteråt ser jag hur mycket det vätskar...
Minnet är kort!!



lördag 8 oktober 2016

NY BH I MIN NYA STORLEK 65I

Jag var inne på Change Lingerie och fick sån fin hjälp av en tjej där inne.

Lite tyst förklarar jag för henne att jag är bröstopererad och ska han en med byglar men ej vadderad och ej pusch up.

Hon tar ett måttband och mäter under bysten.

3 olika modeller väljer jag ut och går in i provhytten.
2 går bort direkt, och den tredje bllir jag så kär i.

En bh i storlek 65i är min storlek.
Hon sätter på mig och knäpper. Jag kan knappt andas!!!!

Men väljer en i svart och en i créme och dagen till ära får alla kunder ta 3 och betala för de 2 dyraste.




fredag 8 juli 2016

SISTA SÅRSKORPAN VÄCK

NYDUSCHAD OCH FRÄSCH!

Jag har precis duschat och försiktigt försiktigt dragit bort tejpen under båda brösten där ärren är.
Det gör ont och jag är rädd att dra bort dem.

När jag sedan står och smörjer in mig känner jag nåt under höger bröst.
Tittar i spegeln. En tejpbit kanske. Men den är hård.
Pillar försiktigt och "det lossnar".
Det är en sårskorpa.
Jag tittar och ser alla sårskorpor och stygn nu är borta.


Vänster ärr. 


Höger ärr. 


Fortsätta tejpa ska jag till och med oktober.
Men just nu får båda brösten vila och lufta sig utan både tejp och bh.

Snart slipper jag bära min stadiga BH utan bygel dag och natt.
Den 29 juli ska det firas. Då får jag börja med snygga bh:n med bygel igen!


lördag 18 juni 2016

NYTVÄTTAD OPERATIONSBH

Vilken underbar känsla att få krypa ner i nytvättade lakan med en nytvättad bh som sitter perfekt. 



lördag 11 juni 2016

ID CARD FÖR MINA BRÖSTINPLANTAT

Nu är det dags att byta ut ID-kortet för mina bröst. 

Nytt märke och nya storlekar: ALLERGAN INSPIRA TSX 
N-TSX495 N-TSX525

Vänster bröstinplantat har en fyllning på 495 g 


Höger bröstinplantat har en fyllning på 525 g


Olika för att få de lika stora på min kropp 👍🏻

torsdag 2 juni 2016

HJÄLPEN HEMMA MINSKAR

Min underbara sambo förbereder för mig varje morgon innan han åker till jobbet. 


Jag får inte lyfta armarna över axelhöjd på 6 veckor, till och med den 17 juni. 
Tuffa 6 veckor!! 
För jag får inte vattna amplarna. Får inte ner nåt i köksskåpen. Kan inte plocka ur diskmaskinen då jag inte får upp allt på hyllorna... Ja listan är lång på vad jag inte får göra. Men allt är ju för att det ska läka och bli bra. Så 6 veckor är ju ändå inte så lång tid i det hela. 

Efter den 17 juni får jag även börja träna lite. Men ingen fysisk träning av bröstmuskeln under 6 månader. Då är vi framme i oktober. 

Jag kan nu ta mig i och ur sängen själv. 
Kläder får jag på mig skälv. Det är bara ibland jag har värk under höger bröst, protes, som jag inte kan få på mig trosor, strumpor, kjol och shorts. 

Gå nerför trappor fixar jag helt utan problem nu. Länge gick jag på snedden och höll mig i ledstången med båda händerna. Peder eller min mor gick precis före som stöd och höll i alla saker jag behövde få med mig ner. Så hjälplös och handikappad!

Upp för trappor har aldrig varit nåt problem. 

måndag 30 maj 2016

DAG 17 EFTER PROTESBYTE

Jag har försökt fota ärren under brösten idag då jag ska byta tejp. 
Stygnen lossnar av sig självt och så här ser det ut idag. 

Höger bröst

Väster bröst 

Både torkat blod och pennstreck sitter fast på tejpen

Och den hårda resåren från operations-bh:n syns tydligt både på mig och tejpen. 

Idag är det soligt och jättevarmt ute, så nu ska jag smörja med solskyddsfaktor 40 över tejpen för att skydda ärren. 

Efter förra operationen både tejpade och smorde med solskydd i ett helt år. 
Det gav resultat. Mina ärr mitt över brösten ärr jättefina efter 6 år. 

torsdag 19 maj 2016

INFO BRÖSTKONSTRUKTON




Tänk att jag fick ringa Plastiken och fråga vad som gäller efter min bröstoperation.

Sjuksköterskan som skrev ut mig missade tydligen ALLT!!!
För detta skulle jag fått vid utskrivningen. Men inte förrän jag började fundera på hur länge jag ska gå med min operationsbh tog jag kontakt med Plastikmottagningen. Jag trodde att det var sköterskan på återbesöket som glömt nämna detta då min förstoppade mage kom i fokus.
Annika på plastiken är helt underbar. Svarar fort, är alltid på hugget och så glad och trevlig. 

NU vet jag! En sportbh som inte lyfter brösten ska bäras i 12 veckor både dag och natt för att läkningen och resultatet ska bli bra. Det är alltså till och med den 29 juli. Jag får vid enstaka tillfällen bära en "finare" bh - för att känna mig snygg, hälsar Annika.

Under de 6 första veckorna ska jag inte lyfta tungt eller lyfta armarna över axelhöjd. Till och med 17 juni.
Jag ska vänta minst 6 veckor med gymnastik, löpning och hopp. Tidigaste 17 juni
Ingen fysisk träning av bröstmuskeln under de första 6 månaderna. Till och med 4 oktober


Tejpen på ärren under bysten ska jag byta var 10:e dag. Men om tejpen ser fin ut och sitter bra ska jag vänta längre mellan bytena. Allt för att inte störa läkningen.
Jag duschar med tejpen på och blåser sen torrt med hårtork så den torkar fort.
Ärren ska tejpas i minst 3-6 månader. För mig är det 4 juni - 4 oktober.
Både tejp och hög solskyddsfaktor ska jag ha över ärren det första året då jag solar. För att inte ärren ska bli missfärgade.

Mammografi bör jag vänta med till 1 år efter operationen. Alltså tidigast 4 maj 2017.

Jag får kallelse för återbesök till min plastikkirurg Mattias Ellmér 6 månader efter operatonen. 4 oktober.

Vid frågor ring 019-602 13 45. 

Mer info finns även HÄR

söndag 15 maj 2016

SISTA ANTIBIOTIKAN OCH SÄNKNING AV SMÄRTSTILLANDE

Idag har jag duschat för första gången sen operationsdagen.  Så underbart!! 
Jag fick hjälp ner i badkaret och sen tvålades jag i från topp till tå. 
Så nu doftar jag djuvligt efter insmorningen med min hudkräm.  


Min mage är bättre, tack och lov! Har faktiskt bajsat 3 gånger nu. 
Känslan är obeskrivlig! Trycket och värken under höger bröst känns nu inte precis hela tiden. 
Magen ömmar inte, men är fortfarande stor och hård. Den har sjunkit ner och börjar precis vid naveln. Inte direkt under bysten som onsdags. Då satt jag tillbakalutad i en fåtölj i uterummet hos mamma och Uffe. Kände mig verkligen höggravid då jag masserade hela den stora magen. Mer gravid än vid de 2 graviditeterna jag haft till och med! 
Så nu ska droppar och pulver drickas och njutas av ett bra tag till. 1 påse Laxiriva morgon och kväll. 20 droppar varje kväll. 

fredag 6 maj 2016

OPERATION BYTE AV BRÖSTPROTESER

Klockan 7.00 blir jag och Peder insläppta på Plastiken våning 3 av Jari. Ett bekant ansikte sen tidigare operationer. 
En kvinna är före i kön och hon får första operationstiden. 
08.10 kommer Jari in och förbereder för dropp. Han och Maud är det som jobbar tillsammans här uppe. Sist jag opererades var här en vårdavdelning. Nu är det endast dagoperationer. 
Jag får fönsterplats i en 2-sal och Maud tror att jag kommer att få vara själv på rummet. Låter härligt!




9.30 får jag denna frukost. Peder gör sig redo att åka till jobbet då jag får lite antibiotika och morfin tillsammans med alvedon. Just då ringer Peders mobil.  Min mor, som ska byta av Peder. De får prata mer när när Peder sagt hej då hälsar han.
Jari hjälper mig att leta på en sjal att ha på mig då jag vägrar rullas runt utan mitt hår...

Nu börjar det närma sig...


Strax därpå kommer min plastikkirurg Mattias Elmér in och ritar på mig. Han drar för ett skynke som bakgrund till fotograferingen. Berättar att då han nu ska öppna under bysten blir det ett finare avslut på brösten. Det som bråkat på höger protes och bildat en inkapsel i underkant.
Mitt vänstra bröst känns större. Och han ska försöka få till det så det högra får en lite större protes.
Det kanske inte blir lätt säger han. För de mindre proteserna finns i 20, 40, 60. Lite större i 50, 100, 150. Och de större i 100, 200, 300.
Trolla har han gjort förr så förhoppningar har jag :)

Jag drar upp operationsskjortan - tvångströjan - och försöker ta ett foto över de snart fd brösten och för att se hur han målat på mig. Kollar fotot och ska knäppa ett nytt för att se bättre. Över det vänstra står det Större. Jag hör då röster. Drar ner min skjorta. Stänger av mobilen. Maud tar den. Låser in den. Låser in nyckeln i deras skåp.
Nu går det undan!
Jag rullas ut förbi hissarna och in till narkosen/operatonen.


Anna, Maria och Maria är mina narkossköterskor. Jag får 2 dubbla operationsmössor för att hålla värmen lite bättre. En rosa och en vit. Så chickt!
Ett par foppatofflor i storlek 36 får jag sticka in fötterna i då vi ska gå några meter in i operationsrummet. 
Då kommer en grönklädd tjej in och hälsar. Men hej säger jag glatt. Känner DU igen mig frågar hon. Och visst gör jag det. Min tatuerare, pigmenterare. Hon jag ju gjort mig illa så många gånger då hon pigmenterat mina vårtgårdar, bröstvårtor och ärren efter 1:a och 2:a operationen.
Jag går in i operationssalen. Tar av mig foppatofflorna. Lägger mig ner. Får ett täcke över mig. Sedan ett papperstäcke som de kopplar till ett värmerör. Varmluft blåses in och det blir så varmt och skönt!

Narkossköterskorna småpratar och allt känns så lugnt där jag ligger.
Jag får ett band i pannan som ska mäta min sömnnivå under operationen.
Mina ben sätts fast med ett band. Det är för att ibland vill Mattias sätta mig upp under operationen och då vill de ha koll på mina ben. Så att jag inte rasar ner på golvet...
Dioder sätts fast lite överallt på överkroppen. De kollar upp mina uppgifter: födelsedata, allergier, vad jag ska göra för operation idag mm. 
Sen får jag en syrgasmask över mun och näsa. Det blåser lite från den, upp mot vänster öga. De gör klart det sista innan de sätter på medlet som ska få mig att sova. Ett dropp som går in i infarten i höger armveck. Jag tål inte narkos så min narkosläkare provar detta idag. 

Kl 14.10 Vaken, trött, ont men på rummet. Har kissat 👍🏻
Operationsbh och kompresser över ärren under brösten.


Operationen tog ca 1.40 timmar. På uppvaket låg jag i ca 2 timmar. Då de väckte mig ur min sömn efter operationen berättade jag tydligen att jag hade haft så underbara drömmar att jag inte ville vakna. Jag fick frågan hur mycket värk jag har på en skala 1-10. Yr och trött svarar jag efter ett tag; 5-6. Får då nåt smärtstillande i infarten på höger arm. Får lite vatten att skölja munnen med. Sedan säger jag att smärtan nog ligger på 7-8 och jag får mer smärtstillande i infarten.
Min säng rullas in på toaletten och jag får hjälp upp ur sängen och ner på toaletten. En larmklocka sätts i min hand. Jag kissar på en gång och larmar. Sköterskan kommer in direkt och säger att det är ett bra tecken. Då får jag snart åka hem.
Mår så bra efter uppvaket och då jag rullas tillbaka till mitt rum efteråt.

Varje gång koksaltlösning sprutas in i min infart får jag en känsla i mun och näsa. Luktar som rengöringsmedel. Är tydligen vanligt får jag höra. Konstigt!

Mamma kommer för att vara med mig medan Peder jobbar. Ber att hon tar med kaffe, då vi har slut hemma. Och en deo.


Då jag får reda på att jag ska stanna kvar några timmar hjälper mamma mig att tänka ut vad jag behöver att Peder tar med till kvällen. Mor får vara sekreterare då jag har svårt att skriva med infart i båda armar/händer. Blodtryck och syresättning/mätning görs hela tiden tycker jag. Det är ett evigt springande. Tempen kollas på 2 sekunder i örat. Allt ser bra ut.


Både mamma och jag är nyfikna på vad som gömmer sig under bh och kompress. Så vi lättar lite på bh:n så hon kan fota för att jag ska få se. Några siffrorna skrivna ovanför proteserna säger hon och tar ett kort. Precis då släpper all kardborre och bh:n flyger upp. 
Så här blev det fotot: 


Hon får kämpa med att få på bh:n igen.

Jag har sån värk under höger protes, vid ärret. Så jag får be om mer smärtstillande. Snabbverkande Oxycontin. Tar nästan 1 timme innan de gör verkan. Har så mycket mer ont under höger än vänster.
Då Mattias kommer in för att berätta om operationen och skriva ut mig berättar jag att jag har så ont under höger bröst.
Jag frågar om siffrorna som står skrivna på huden. Han ler och säger att han fått till en större på den högra sidan! Glömmer bort att fråga hur, men tänker att jag hinner ta upp det senare.
Han särar på skjortan, öppnar bh:n och trycker lite försiktigt på insidan uppåt på den högra protesen. Den är blodfylld säger han. Tyvärr! Ser så ledsen ut då han tittar ner på mig.
Vad innebär det?? Hur kan det vara så??? Den högra hade mer inkapslingar och vävnader än den vänstra säger han. Så jag fick bråka mer på den högra sidan. Det är förklaringen...han tittar på mig. Det kommer bli bra ändå!
Nej! Jag som mådde så bra efter uppvaket. Vill inte!! Vad händer nu då? Kan du sätta in dränage och få ut blodet? Nej, tyvärr säger han. Vi måste göra en ny operation. Ta ut protesen och tömma blodet. Sätta tillbaka protesen igen.
Nu får jag panik!
När ska detta göras får jag fram mellan tårarna. Så snart som möjligt får jag till svar.
Min mor tänker till och frågar om det är han som ska göra även denna operation. Ja, han har jour hela kvällen/natten/förmiddagen så han ska ta hand om mig. Jag sänder en tacksam tanke till min älskade mor som kom på att fråga. Då blev jag lugnare.

Här har mamma försökt fota för att se hur mycket blod som samlats på den högra sidan. Svårt att se.


Det gör så ont. Stramar och värker.
Höger bröst blir större och större. Mellanrummet mot det vänstra minskar. Svullnaden går uppåt halsen. Utåt mot armhålan.


Jag får reda på att jag kommer få ligga i en 4-sal i väntan på operationen. Panik!! Nu ligger jag själv i en 2-sal. Vill verkligen inte dela med andra nu i min situation. Har sån panik över mitt hår...
En läkare kommer in och presenterar sig. Han ska jobba tillsammans med Mattias ikväll under min operation. Just nu är det fullt på akuten.
Då jag hann äta 2 mackor i tron att jag skulle få åka hem får jag inte opereras före 21.00.
Men då det är Kristihimmelsfärd och många har långledigt väntas det bli fullt på Akuten ikväll....Om jag har otur blir operationen först imorgon förmiddag. Panik! Det gör ju så ont!!!
Får sen reda på att även han är plastikkirurg. Svårt att höra och ta in allt just nu.

Mamma blir upphämtad 19.30 av Uffe och Peder kommer strax efteråt.
Då jag ska opereras redan ikväll får jag en ny droppåse och antibiotika Dalacin i mina infarter.
Samme läkare (plastikkirurg) kommer in och berättar att han och Mattias står redo att operera mig bara de får klartecken uppifrån de som bestämmer vilken operation som är mest akut. 12 operationssalar finns att tillgå. De står i startgroparna för att ta hand om mig.

Kvällens middag hänger här...Mamma skickar bild på en smarrig pizza...Olika maträtter kan man säga.


Då dagenheten på våning 3 stänger kl 21.00 får jag flytta ner med min säng till avdelningen på våning 2 Hud, Plastik, Öron, Näsa, Hals. Min garderob töms. Peder bär väskor och påsar. Jag pratar konstant säger han. Säkert påverkad av all morfin jag fått.
Resan blir hemsk. Det är ojämnt in och ut i hissen. Jag kvider av smärta.
Sjuksköterskorna som följer med mig ner lämnar mig i korridoren för att skjutsa bort sängen som står på min plats. Då rinner mina tårar. Jag har sån enorm smärta!!! Nu ligger den på 10+ på skalan.
Tårarna rinner och rinner. Peder står bredvid och ser så hjälplös ut.

Jag rullas in i mitt nya rum. Skynken dras för. Mina kläder hängs in i min nya garderob.
Det diskuteras om jag ska duscha i Diskutan igen. Men det beslutas att jag inte behöver det. Inte hinner. Det skulle inte ha funkat med min värk i alla fall...

Nu händer det saker. 21.35 låses mitt skåp. Sängen och jag rullas ut mot hissarna. Peder håller mig i handen hela tiden. Får en sista puss då hissdörren går upp. Han tar trapporna ner och är borta. Ska ringa mamma och meddela.
Vi går genom sjukhuset. Bort till O-huset. Ser himlen och trädtoppar i en glaskorridor. Stannar utanför en låst dörr och ringer på. En okänd sköterska kör min fotända. Hon vänder sig till sköterskan bakom mig och frågar om mitt namn. Ibland frågar de efter patienten innan de låser upp förtydligar hon. Jag säger då mitt namn och hon skratta till. Ursäkta! Det var inte meningen att prata över huvudet på dig. Nej, än så länge kan jag mitt namn i alla fall. Jag ler lite mitt i smärtan.

Ett gäng tar emot mig och undrar om jag kan flytta över mig till operationssängen själv. Nix. Har FÖR ont! 2 mörkblå plattor och ett lakan placeras under mig. De får knappt lyfta mig utan att jag skriker och stönar av smärta. Tårarna rinner hela tiden.  Alla presenterar sig. Men nu har jag träffat så många att inga mer namn går in.
De tar fram ett tjockt täcke. Jag har redan ett säger jag. Nu ska du få ett varmt säger de. De har täcken i ett värmeskåp. Mitt gamla viks ner i fotändan och det varma sköna läggs över mig.
De sliter i mina armar. Den mörka, barska, står på min högra sida. Drar i min högerarm. Ont, ont ont!!
När en infart ska in i vänster arm berättar jag att de tidigare försökt hitta i både armvecket och på underarmen. Men fick välja en blodåder handen. Denna op.sköterska provar i alla fall i underarmen. Blodet sprutar visst. "Hon älskar blod". Jag mår dåligt av stämningen. Till slut ger hon säg och sätter infarten i handen...Orkar inte säga något...Tittar åt vänster. Blod på mig, på det blåa skyddet under armen...
Mina ben spänns fast. Jag får bandet i pannan. Blod torkas bort och ett nytt skydd läggs under. Då kommer Mattias och "den andra" in.
Jag får syrgas över näsa och mun. Börjar slappna av. Är så trött att jag somnar till emellanåt. Sen vet jag inget mer.
Hör röster. Post Op är fullt. Får ligga på IVA. Min högerarm ska ligga rakt vid kroppen. Jag tror den ska ligga över magen, över hjärtat. Får order att lägga den längs sidan. Armen åker upp igen. En barsk röst, den mörka op.sköterskan säger: Mattias sa ju att du ska handen längs sidan! Har jag inte hört. Varit sövd ju..
Rullas in på IVA. Hostar till. Sch!! Alla sover. Försök vara tyst. En sköterska står mitt i rummet och övervakar. Sköterskor läser min journal. En blodtrycksmanschett surrar och trycker på min vänstra överarm. Jag ber om något att dricka då en sköterska står bredvid mig och läser av. Vill du ha körsbärssaft med is i? Ja det låter gott. Jag får hjälp att dricka ur sugröret. Så kallt och skönt för min torra onda hals.
Några står vid fotändan och pratar. ...opererad för bröstcancer... Så fel. Men bryr mig inte. Orkar inte. Spelar ingen roll. Hör att jag tömts på 2 liter blod. Någon frågar vilken avdelning jag ligger på. Hmm 2 tror jag...eller 3. Vet inte. De provar 2:an och får svar. Jag ska snart hämtas. Tiden går. Jag sover. Känns som en evighet. Men vet inte alls. Sch hörs då min personal kommer och hämtar mig och sängen. Vi går hela långa vägen tillbaka. Nu är det kolsvart i glasgången.
Klockan är 00.29 och jag är tillbaka på mitt rum.
Dränageslangar både i höger och vänster arm.


Min sköterska låser upp mitt skåp och ger mig min mobil. Jag har fått ett sms av min älskling. Skickat då han kom ner till bilen efter att lämnat mig för min andra operation idag.
"Älskar dig nu och för evigt!!!" Han berättar senare att han ville att jag skulle se det direkt jag kom tillbaka till mitt rum. Må lite bättre. Min älskade.

Nu ska jag fasta till efter 02.00. Får endast dricka lite vatten. Ifall komplikationer tillfaller...även nyponsoppa mot min onda hals. Känns nästan som jag har halsfluss. 2 gånger har de ju kört ner rör i halsen på mig. Kanske inte alltid så försiktigt får jag höra då jag frågar om smärtan i halsen.
Jag får hjälp att dricka. För jag får inte ner glasen så långt att sugrören hamnar i munnen. Skulle behöva en böj till längre ner på sugröret.


Allt blod tvättades inte bort vid sista operationen..,


Jag har lyckats sova bra med öronproppar i.
Vaknade 04.15. Då fick jag hjälp att ta bort 3!!!! täcken. Så rätt nedkyld var jag efter operatonen!
Fick hjälp att ta av mig nattskjortan och på med den randiga och min rosa buff. Innan jag kom till toan hade det tagit 15 min. Ont och stel. Yr och snurrig. Kissa gick bra. Snurrig och matt.
Fick min 4-medicin: 2 alvedon och antibiotika på dropp. Snart ska de mäta och ta prover på mig.
Har mycket mer bandage under bh:n denna gång. Mer tryck. Har fått order av Mattias att sova med höger arm tätt emot kroppen.
Jag messar Peder. Vaken? Älskar dig så mycket! Klockan är 05. 
Får svar: Nej int riktigt
Dover mesar senare
Älskar du med💋❤️
Skrattar gott åt stavningen!

Kl 8 kommer dagpersonalen och presenterar sig och har med sig det bästa som finns just nu. Snabbervkande morfin. Min räddare.
Jag ska fasta tills ronden kommer. Egentligen brukar läkarna koma runt 8. Men idag är det helgdag. Då brukar de inte gå ronden. Så de kan inte ge någon tid alls till mig.
Idag vill mina läkare kolla upp mig då jag opererades inatt. Därför går de en extra rond.
Hela natten har jag dåsat, sittandes. Snarkande har hörts hela tiden. Jag sänder en tacksam tanke till min älskade som kom ihåg att be om öronproppar då vi fick höra att jag skulle få ligga i en 4-sal.

Allt jag ser är gula draperier.
Ronden kommer. Läkaren från igår och en plastikkirurg som presenterar sig som Amir. Vi har aldrig setts förr. Sjuksköterska och elev är med.
Jag får stanna tills imorgon...Men det är väl det bästa. De vill ha koll så inte blödningen kommer tillbaka.
Solen skiner och det är sommarvärme ute. Här ligger jag och känner mig så ensam och ynklig.
En sköterska kommer och frågar om jag vill ha frukost. Törs jag?? Varför inte säger hon då. Igår åt jag ju i tron att få åka hem. Och i och med det fick jag ju vänta med operationen så länge... Klart du ska äta!
Min sjuksköterska står bredvid och hör allt. Vi kanske ska ta nya prover så vi vet att hon får äta.
Asch säger sköterskan. Hon VILL äta. Det är ett friskhetstecken säger hon och ler stort. Så härligt att höra och se.
Vagnen med all utrustning rullas in. Blodtrycksmanschetten sätts på. Likaså klämman på fingret.
Då kommer min frukostbricka in. Jasså säger jag, du fick reda på provsvaren direkt :) Sköterskan ler gott.

JA!! Smörgås med ost, skinka och grönsaker. Till det önskar nyponsoppa. Det godaste jag vet just nu.


Jag messar mamma och berättar att natten varit OK. Då jag säger att jag ska äta frukost frågar hon om jag törs...är vi lika kanske ;)
Hur ser tuttarna ut? Inte hårda va? Frukosten ser väldigt god ut hälsar hon.
Jag är så väl omplåstrad och Mattias har hälsat att ingen får röra det vänstra bandaget. Endast det högra lyfte de lite på vid ronden.
Jag har så ont på höger sida där huden var så utspänd igår. På båda sidor gör det ont ända ner på revbenen.

Sover och slumrar. Larmar. Värk.
Får den snabbverkande morfintabletten - Oxycontin - då jag inte kan ands ordentlig pga värk.
Klockan är 15.30. För en timme sedan fick jag också en Oxycontin. Det diskuteras om jag ska ha den starkare - Oxnorm - oftare än 2 ggr/dygn. Det är viktigt att jag inte har värk i vila.
Varje gång jag ska resa mig upp känns det som knivar skär in i mig. Som ärren slits upp.
På toaletten kan jag inte ens torka mig själv nu pga smärtan. Armarna når inte. Känns så jobbigt!


Till middag får jag Kycklinggryta med champinjoner. Champinjonerna är sega från burk. Väljer ut kycklingbitarna och såsen. Tar lite av moset.
Till efterrätt äppelsoppa med kanel och en gräddklick. Jättegott med kanelen i.

Efter maten får jag Alvedon och morfin igen. Frågar vad som kan hända om jag ska äta mer morfin. Magen kan blir hård säger en sköterska. Japp, det är den redan säger jag. Då hämtar hon Movicol. Ett pulver som blandas med vatten. Bra för tarmarna. Smakar ingenting. Lite tjock konsistens. Hon tycker jag ska ta det i några dagar, morgon och kväll.
Ska äta päron och dricka katrinplommondryck också. Peder köper hem det.


Känner mig så ynklig av all värk. Då piper det till i min mobil. "Tidig kvällspuss". Åh det behövde jag. Saknar så att ha min älskade bredvid mig. Känna hans värme. En hand i min.
Slumrar till en stund.

Får frågan om jag vill ha lite kvällsmål. Vad är jag sugen på??? Har ni smörgåsrån frågar jag. Och värmande te med mjölk.
Min kvällsmedicin kommer i en burk också. 


Har så ont. Ber en sköterska som är i rummet om en värktablett. Hon jobbar inte på hud utan öron/hals men ska prata med min sköterska. Då har jag legat med enorm värk i 20 minuter redan.
Ingenting händer. Efter ytterligare 20 min larmar jag. En sköterska kommer. Talar om att min sjuksköterska sätter infart på en nyanländ patient men att hon kommer så fort hon kan. Tiden går. Jag kvider och stönar av värk. Tårarna rinner.
Kvällssköterskan bestämmer efter inrådan av hudläkaren som har jour att min Oxynorm ska höjas till 10 mg. Har 5 mg nu. Detta för att se till att den enorma smärtan ska stillas och så att jag inte ska behöva ta så många oxycontin.


Mina tabletter ligger på min jättemage!!


Världens gulligaste nattgäng kommer och presenterar sig. Jag får alvedon och oxycontin. De frågar om jag behöver något mer. Då frågar jag om jag kan få en oxycontin att ha på sängbordet att ta direkt då värken börjar. För personalen kan ju inte springa så fort jag larmar. Och tar värken fart är det så mycket svårare att bli av med den. Jag blir betrodd. Får en tablett i en liten burk.
Tittar upp lite när jag får ny dropp i infarten. Somnar om. Nu tas blodtryck på andra sidan om mig. Somnar om.
Värktabletter kommer. Larmar. Vill kissa. Mer värktabletter.

Dagpersonalen är här och säger godmorgon. Sjuksköterskan har sin elev med sig. Eleven stannar och frågar om hur natten varit och om jag behöver något. Berättar att min Oxynorm höjdes och att det känts mycket bättre.
Hon kommer tillbaka med mina tabletter. Och snart kommer även frukosten in.
Sen kommer ronden till mig. Amir och min sjuksköterska. Han frågar om natten. Jag säger att jag mår bättre av den nya styrkan på Oxynormen. Han berättar lite om operatonen. Berättar sen att recept är utskrivet och finns att hämta på apotek. Jag kommer få åka hem idag. Frågar om jag kan bli hämtad. Berättar då att Peder kan vara här tidigast 15.00. Han tittar då frågande på sjuksköterskan som bekräftar att det är OK. De gör sig klara att gå. Då ber jag om hjälp upp för att gå på toaletten. Det gör så ont att tårarna rinner. Båda hjälper mig upp. Han tittar på mig och säger att jag nog kommer behöva mer morfin är vad som är på recept. Du får ringa upp Plastiken på måndag eller tisdag. Får då veta att dagsköterskan ignorerat den nya dosen...fy vad liten jag känner mig...

Sista frukosten här. Te, nyponsoppa i vinglas 😊 movicol för magen och smarriga mackor. 


Eleven kommer och ska ta en massa rör blod. Hon provar på underarmen. Får blod direkt. Så försiktigt att det knappt känns. Berättar då att narkossköterskan inatt missat så att blodet sprutat.
Jag berömmer henne. Hon ser så glad ut då.
Messar Peder. Han ringer upp lite senare. Vet inte riktigt när han kan komma ifrån. Jag ringer då mamma. Vi bestämmer att de ska komma efter min lunch, ca 12.30. För jag har beställt kladdkaka till efterrätt och den vill jag verkligen inte missa!
Jag får hjälp upp och ta av nattskjortan. Får en handduk och nya strumpor med halkskydd under. Tvättar av mig och borstar tänderna. På med dagskjorta och mysbyxor. De är så långa att jag går på dem.
Provar att gå lite i korridoren. Jag ska ju hem idag och måste träna. En sjuksköterska ser mig och ber mig ta det lugnt. Ta lite i taget. Inte förhäva mig. Smart! Annars hade jag nog kämpat på med att slita ut golvet.
Går korridoren fram och tillbaka. Går mot utgången och tar till höger. Ställer mig och tittar på alla foton över personalen. Ser ett gäng som skötte mig efter den första op:en. Ser Mats som varit om en ängel vid den andra op:en.
Blir trött. Går tillbaka och lägger mig.  Får värktabletter och kollas upp igen.
Går ut till grupprummet och tar mig en kopp kaffe.
Får sällskap av en tjej som opererats för cancer i käken. Ben har tagits från smalbenet visar hon. Cancern upptäcktes förra veckan. Men hon är vid gott mod. Vi tar en promenad i korridoren. Sätter oss sen i grupprummet och dricker lite vatten och pratar. Skönt att komma ifrån sängen och att se något annat. 
Lunchen kommer då. Smaklös friterad fisk i stark tomatsås. Ingen höjdare. Får kaffe till min efterlängtade kladdkaka. Kaffet smakar beskt. Inte nybryggt direkt. Kladdkakan däremot är ljuvligt god. 
Jag säger hej då och går till mitt rum. 
Deo och tandborstningen. Försöker få på mig min skjorta. Kan inte knäppa över alla kompresser. Mor kommer då och hjälper mig med tights och kofta. 
Jag går ut i korridoren för att bli utskriven. Min sjuksköterska ignorerar mig och tar hand om en patient som ska sola. En annan sjuksköterska som också tillhör Hud tar hand om mig. Klipper bort mitt armband. Frågar om jag fått visitkort med direktnummer till Hud.. Nej det har jag inte... Blir irriterad. Hon sänkte min dos utan att prata med mig. Tar inte hand om mig nu heller..,
Mamma hjälper mig ner till bilen som står vid akuten. Uffe sitter där och vakar över mig. Mor går och hämtar ut min medicin. 
Oj så mycket gupp det är på alla vägar. AJAJAJAJ!!!