Mitt nya jag - med bröstvårtor

Hemma efter operationen. Trött och mörbultad.
Jag har sovit gott hela natten.
En ordentlig frukost får jag i mig innan jag hoppar in i duschen och tvättar håret. När jag sedan står och borstar tänderna kommer nervositeten. Det fladdrar rejält i magen. 30 min kvar!! Inte blir jag mindre stressad av att P är sen hem efter hockeyträningen. När klockan är 08.05 hoppar han in i duschen - 10 min kvar!!! Tur vi bor nära USÖ!

P släpper av mig utanför entrén till A-huset innan han åker och letar p-plats.
Jag tar hissen upp till 4:e vån. Visar upp frikortet och blir hänvisad att sitta ner i väntrummet. Lite fundersam sätter jag mig ner i en fotölj och tar upp kallelsen ur handväskan - "Efter betalning och registrering går du till Plastikoperation, belägen på 3:e vån i samma hus." Jag går bort till receptionen och frågar var jag egentligen ska vänta... Vi håller på och gör om lite här...slå dig ner så ska jag ringa ner och fråga. Samtidigt som receptionisten kommer och säger att jag ska gå ner en våning, kommer en annan sköterska springande och frågar efter mig...jag är eftersökt från vån 3 :)
På väg ut mot hissarna ringer jag P och frågar var han är. Jag sitter inne i väntrummet vid operationen och väntar på dig. Det är bara att du ringer på så blir du insläppt. Säger han...som om han jobbade där ;)
Tar trapporna ner och blir insläppt av en jätterar sköterska som visar in mig i väntrummet där P sitter och väntar. Jag får en vit lång rock, gröna byxor med resårmudd nertill, röda foppatofflor och en mössa - känner mig jättesnygg i detta!
P får en vit overall, röda foppa och mössa - vet inte vem som blev snyggast av oss i slutändan ;)
Hon förhör mig om allergi mot lokalbedövning. Operationen utförs med tandläkarbedövning.
Strax kommer Mattias Elmér in och jag tar av mig rocken. Han börjar märka ut placering för vårtorna. Jag snurrar runt och tittar i spegeln och försöker peka ut vart jag vill ha dem. Rådgjör med Mattias. Funderar lite till. Mina bröst kräver inte så stor vårta, de ska placeras så de pekar lite uppåt, inte för långt ut - men inte heller inte för långt in. Jag vill ju kunna ha urringat på mig... Tycker det är jättesvårt. Brösten har ju olika utseende och märkena efter bikinin distraherar.
Mattias är lugn och ber mig tänka efter ordentligt. Jag berättar att "vi" provat ut med siliconvårtorna hemma. Synd att jag inte tog med dem tyckte han... Ja, det hade ju varit lättare att visa honom med dem på plats... Det vänstra bröstets ärr är bulliga i ytterkant, så han ska fixa det samtidigt under operationen. Det högra är jättefint, både ärr och form - så den det tycker jag är helt godkänd :)
Mattias går iväg och den rara sköterskan kommer tillbaka. Vi går nu mot operationssalarna. Här har du varit förut va, frågar hon. Jo då, 2 gånger. Men då rullades jag in på en säng, lagom lullig efter lugnande medel.
Det är rätt häftigt att nu få se var jag varit vid de tidigare op:en. 2 op-salar finns det, och som jag kom ihåg så var jag i den högra sist... Nu går vi in i den vänstra.
En sköterska sitter redan där inne. Jag får hoppa upp på sängen och lägga mig ner. Armarna ska ligga utåt/uppåt under operationen, så jag får lägga upp dem på små bord som sitter fast på sängen. De regleras så jag ska kunna ligga avslappnad under op:en.
Sköterska nr 2 börjar tvätta brösten med sprit. Flera pads dränks in så nog blir jag rejält ren. Båda sköterskorna hjälps åt att sätta upp en ställning framför mitt ansiktet som kläs in med grönt papper som tejpas fast på mig. Nu ser jag ingenting, utom upp i taket. P sitter på en stol vid min fotände. Jag ber honom att ta lite bilder under operationen, så även jag får se hur den går till :)
Mattias kommer nu in. Sköterskan använder min mage som bord för verktyg. Sen börjar Mattias med att lägga bedövning. Väntar ett tag och börjar sedan att skära upp ärret på det vänstra bröstet. Aj! På en punkt gör det ont! Han lägger lite mer bedövning. Sen går det bra. Ärret förlängs för att få bort bulorna. Han fixar också till formen, rundar till konturen. Sedan börjar uppbyggnaden av själva vårtan. Jag ser ingenting. Känner ingenting. Men han berättar hela tiden vad han gör, så jag känner mig verkligen trygg. Emellanåt tittar sköterska nr 1 fram och frågar hur jag mår. Hon sitter bakom mig och fyller i blanketter, bokar tid för återbesök, hämtar mer tråd mm. P dyker också upp på min sida om ställningen och ler lugnande mot mig, tar lite bilder och klappar mig på kinden! Ett tag var jag så lugn och låg och blundade - hade kunnat somna då.
Som avslutning när vårtan är klar, lägger Mattias en våt kompress över den innan han flyttar över till höger sida. Han skär lite försiktigt. En gång gör det ont på en punkt, men då skar han inte i mig. Var nog någon tejp som drog lite i huden trodde han. Senare när han skar på det onda stället igen gjorde det ont, så han fick lägga mer bedövning. P sa flera gånger att det var helt fascinerande att få vara med där inne och se hur det går till. Han fotar och fotar. Sköterska nr 1 påpekar också hur intressant det är att se bröstvårtan ta form :)
Som jag förstod efteråt så skar han "lite överallt" och som avslutning vek han över en flik över hela vårtan. På vårtan låter han långa trådar hänga ut, trådarna försvinner sig av sig självt. Och på alla andra ställen han skurit och sytt, är stygnen på undersidan och även de försvinner av sig själva sen.
Då vårtorna är såriga smörjer han in dem med en skyddande salva (Terracortil med Polymyxin B).
Nu tas mitt skyddande skynke bort - OCH JAG FÅR TITTA NER PÅ MINA VÅRTOR!! Men jag ser inte så mycket, för salvan täcker allt. Men något står upp i alla fall :)))
För att skydda vårtan får jag skumgummi med hål i, som avlastande förband. De ser till att inget trycks mot vårtan. Över det lägger han 4 kompresser per bröst - för att inte ev blod ska bloda ner mina kläder.
Allt fixeras ordentligt med fixomull.
Jag får en lapp med återbesökstid hos en sköterska om en vecka på Plastikkirurgiska klinikens mottagning på vån 4. Och då ska jag sitta ner i det väntrummet säger sköterskan och ler :)
Alvedon mot smärta. Inte blöta ner förbandet på 14 dagar - duscha är alltid bökigt efter en op!!
Jag får akut-telefonnummer till plastikmottagningen...

Innan Mattias går frågar jag honom vad det beror på att många vårtor krymper så mycket efter en tid. Vissa har tom upplevt att de försvinner helt. Det beror på att bh:n trycker mot bröstvårtan hela tiden. Man kan fylla vårtan vid behov, det är i så fall bara att kontakta plastikavdelningen. Ler då och säger att jag nog ska behålla mina skumgummikompresser med hål i för alltid!! :)
Först om 12 månader ser vi det slutgiltiga resultatet av vårtorna. Men redan om 6 månader ska de tatueras, liksom vårtgårdarna :)

Bedövningen släpper efter 2-8 timmar, ibland senare.

Jag mår jättebra när jag kommer hem, men är trött. Lägger mig och vilar - och somnar på en gång.
Senare tar värken i ordentligt. Kl 15.45 är värken 10 på en skala 1-10. 2 alvedon sväljs ner. Men det avtar inte. Ligger i soffan och kan inte röra mig. Min mobil ringer men jag når den inte på soffbordet...Har så ont!!!
P kommer hem 18.10 och övertalar mig att ta en dos till, för jag ska inte ha ont säger han! Och han har ju så rätt. Pysslar om mig och stoppar om mig så jag ska ha det skönt!

Innan jag lägger mig 22.30 tar jag en ny dos alvedon.
Höjer upp huvudändan och lägger mig och läser tills jag är så trött att jag tappar boken.

Enligt min plastikkirurg gick allt bra - själv ser jag bara detta just nu:

Snacka om väl inpackade bröstvårtor :)